Sista dagen

 

Idag har jag gjort mitt bästa för att stoppa huvudet i sanden och förtränga att det är siat lediga dagen idag. Att det är dags att gå tillbaka till jobbet imorgon igen. Luna har ytterligare en vecka med sommarlov men för mig är det dags. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot det men det är som det är. Men som sagt, idag har jag försökt glömma det hela och istället njutit av en sista skön dag på stranden. 


Nu när det varit varmt ett litet tag har badtemperaturen blivit helt okej igen, även för mig. Jag har med andra ord stått ut med att vara i lite längre stunder vilket också har gett upphov till en hel del bus. Busungen vill ju helst ha sällskap i vattnet när hon badar vilket hon fått idag. Att Mamma sitter på bryggan och tittar är inte alls lika kul. 



Men jag är ju som man är när man är vuxen. Det vill säga, jag uppskattar också att få ligga i solen och smälta så där skönt som det känns som när det är runt trettio grader ute. Och hur mysigt är det då inte när man får sällskap av samma busunge som nyss lekte sjölejon eller delfin. Att ha lite picknick och småprata. Jag älskar det! Och henne! 

Och idag njöt jag lite extra av alltihop eftersom jag vet att nu drar allt igång igen med tider hit och dit. Saker att fixa. En höst som närmar sig. Så jag sög som i mig lite mer idag så att känslan ska sitta kvar lite längre. Det är trots allt dagar som den här som hjälper en att klara av och orka med när det blir kallare och mörkare ute. 

Men jag hoppas att sommaren vill stanna ytterligare ett tag. Att den har mer att ge. För även om man inte har hela dagar så finns det fortfarande eftermiddagar och kvällar. Stunder för små utflykter eller ett och annat kvällsbad. Så jag trycker undan jobbångesten med att det fortfarande inte behöver vara helt kört med sommaren bara för att semestern är slut. För jag är inte redo för höst än, jag vill få leva lite till. 

En dag med fart

 

Idag har vi bytt badandet mot något annat, lite mer fartfyllt. Sparkcykel. Luna har till och från nämt att hon skulle vilja testa att köra där det finns lite backar och hinder. Tyvärr har vi ingen park i Karlskrona där det är tillåtet med sparkcykel så vitt jag vet vilket ställer till det lite. Däremot finns det i både Karlshamn och Sölvesborg. Valet föll på Sölvesborg då parken där ligger precis invid järnvägsstationen och dessutom gränsar till en bra en lekpark. Det kändes som att en plan B kunde vara bra att ha ifall det inte var så roligt det där med att köra i park. 

Jag hade inte behövt oroa mig! Visst var hon lite osäker i början och tyckte att det var både spännande och lite, lite läskigt men det släppte snart och hon var helt fast. Hon åkte, och åkte, och åkte.



Det var bara när hennes ”hemska” Mamma tvingade in henne i lekparken för lunch som det passade att ta en snabb runda för att göra lite annat med. Men det varade inte länge. Skateparken lockade mer. 


Så, så fort hon bara fick var hon tillbaka där igen och körde. Även om jag hade försökt välja en lite svalare dag att åka så var det varmt men det stoppade henne inte. Hon såg så lycklig ut där hon körde runt, runt och upp och ner, försökte få till små minihopp och vågade mer ju längre hon körde. Hon såg med stora ögon när de större grabbarna som var där hoppade och snurrade. 

Det var bara ibland, när värmen tog ut sin rätt som hon pausade några minuter och då skulle visst Mamma köra istället. Jag fick tydligen godkänt även om hon hävdar att hon var bättre. Jag skyller på att hennes sparkcykel är för liten för mig. Det tog alltså inte många minuter innan hon skulle köra igen för att visa mig hur jag skulle göra. Det var nog bara en paus som hon hade ordentlig tid till, den då hon fick glass. Men då höll hon nästan på att rinna bort i värmen med.  

Glass alltså, på glassbåten såklart. Den kom hon nämligen ihåg från förra sommaren då vi var där och inte visste att glassarna där nästa matchar Glassiären här hemma och hon råkade få en väldigt stor glass. I år visste vi bättre. Efteråt hade hon tydligen svalnat så pass att hon orkade ytterligare en liten stund. 


Jag har alltså tillbringat en stor del av dagen sittandes såhär, på kanten till en skatepark och tittat på samt gett små utmaningar till en stor liten tjej som befann sig i någon form av himmelrike och konstant upprepade ”Det här är mycket roligare än lekparken. MYCKET ROLIGARE!” Så att dagen blev lyckad, det rådde det inga tvivel om. Frågan är väl bara om jag kan hitta någonstans lite närmare där hon kan åka så man inte alltid behöver lägga en hel dag på det för hon kommer vilja åka igen så är det bara. Helst skulle hon nog vilja att även jag skaffar en sparkcykel så vi kan åka båda två. Hur det blir med det får vi väl se...

Bad, bad, bad...

Åh vad skönt, sommaren har kommit tillbaka! Jag hade nästan börjat tro att hösten hade kommit men tack och lov var det fel. Det har varit riktigt varmt och skönt och vi har tillbringat de sista tre dagarna på stranden. 



I onsdags träffade vid en kompis och hennes son. Det blev några mysiga timmar med, inte så mycket bad utan mestadels bus på stranden och manetletande. 
Bortsett från det har vi bara varit på vår ”vanliga” strand och haft det skönt. Det har varit bad, lek i sanden och mera bad. 


Fast man kan ju inte ligga i blöt hela tiden. Speciellt som det varit lite svalt i vattnet, till och med för den mindre av oss. Men det finns ju annat man kan göra, som att ligga på filten och mysa. Äta frukt eller ta en god glass. 


Igår spelade vi till och med lite minigolf. Det är väldigt sällan vi gör det då tålamodet hos den mindre av oss inte är så bra ännu. Framför allt när det är något som hon inte är så bra på. Det är roligt i början men sedan avtar det. Vi brydde oss inte så mycket om det där med att räkna slag och vi tog oss runt hela rundan.


Efter en stund på land känns det mer okej att hoppa ner i det svala blå igen innan det till slut varit dags att åka hem. Och ja, så har vi tillbringat de sista dagarna. Bada, mysa, bada, softa, bada, busa, bada... Helt okej om man säger så. 


Kittad för skolstart


Om två veckor är det dags för en stor dag för Luna. Dagen då hon börjar första klass. Hon har visserligen haft skolplikt ett år redan. Skolan är densamma och klassen är detsamma. Däremot är det nytt klassrum och nya lärare. Egna platser. Luna både längtar och är spänd och nervös. Såklart! 

Jag kan själv komma ihåg den nervösa och spända förväntan man hade när man stod utanför skolan den där allra första dagen när man började ettan. Man kände sig både stor och liten på samma gång. Man både ville och inte ville hålla Mamma i handen. Hur speciellt det kändes med den nya, aningen stora ryggsäcken och det fina pennfodralet som låg i den. 

Och eftersom jag vill att Luna också ska få känna den där speciella känslan (och hennes nuvarande ryggsäck inte börjar räcka till) har vi idag gjort stan. Hon har valt ny ryggsäck och så har hon fått välja ett pennfodral. Det blev även en uppsättning träningskläder då hennes nuvarande börjar bli lite små. 

Hon verkade så stolt över sin nya väska och den åkte på direkt när vi gick ut från affären. Och pennfodralet med alla sina pennor av olika slag har hon suttit och petat på sen vi kom hem även fast hon bestämt att hon inte ska använda det fören skolan början. 

Det är så många känslor som rör sig i henne nu när sommarlovet börjar närma sig sitt slut och skolan sin början. Jag kan bara hoppas att det kommer kännas bra när dagen väl är här, även efteråt när jag hämtar henne efter sin första riktiga skoldag. 

Home sweet home



Sådär ja, då var jag hemma igen. 
Efter en natt där jag faktiskt slapp frysa och en morgon med frukost vid ett köksbord var det dags att vinka hej då och ta mig an den sista etappen på min cykling. Målet var Ronneby för att sedan ta tåget den sista lilla biten hem. Men hallå, varför då tänker ni säker. Jo för att till stor del så går cykelvägen från Ronneby mot Karlskrona precis bredvid E22:an och även om det är räcke emellan känns det inte direkt lockande med tanke på trafiken som kör där. 

Idag var målet bara att komma hem. Ni vet hur det är när man börjar närma sig hemma. Då är man inte sugen på några avstickare eller stopp längs vägen så jag trampade mest bara på. Och det gick uppför. Kändes nästan lite som Brösarp i repris. Visst det var en hel del uppförsbackar men det var nog även att jag kände mig lite tung i benen. Trots allt är jag inte van att cykla på det sätt som jag gjort denna veckan. 
Det var några sträckor som jag inte kände mig helt bekväm med idag. Där man kom ut på lite större, mer vältrafikerade vägar. Som tur var det hyfsat korta bitar och på den värsta av dem var det rejält bred vägren så det gick ändå okej även om jag var glad när jag kunde svänga av. Men allt gick som sagt bra och jag kom fram till Ronneby med sådär lagom marginal till nästa tåg. Nu, efter några sköna timmar på stranden med bad och podd i öronen är det inte helt fel med soffan en stund. För att inte tala om hur lockande sängen ser ut. 
Dagens etapp blev 34,2 kilometer. 


Åter i Blekinge


Grått, blåsigt och allmänt grinigt. Ja det var inte direkt lockande att krypa ut ur tältet imorse. Det kändes så pass grinigt ute att jag faktiskt åt min frukost inne i tältet för en gångs skull. Annars tycker jag att det är ganska skön känsla att sitta ute och äta. Innan jag, lite motvilligt, packade ihop mig för dagens cykling sprang jag faktiskt ner till sjön för att kolla näckrosorna fast dem var lika slutna som igår kväll.


Dagens etapp skulle ta mig till Karlshamn via Sölvesborg och Mörrum. Jag tog mig alltså ut ur Bromölla och hittade skyltningen för cykelleden och kände mig ganska nöjd över att det gått så bra att komma rätt på leden igen efter min lilla avstickare. Det skulle jag uppenbarligen inte gjort. Efter ett par kilometer lite drygt var jag osäker på en korsning och kollade kartan bara för att inse att jag visserligen var på rätt led men att jag cyklade den åt fel håll, tillbaka mot Kristianstad. Det vara bara att vända och efter ett tag hittade jag en tidigare missad skylt och kunde nu börja röra mig åt rätt håll. Ja, ja... jag fick i alla fall en pratstund med några söta kossor. 


Vägen till Sölvesborg var fin och ganska lättrampad. Det blev visserligen nån liten felkörning till men ingen som orsakade någon direkt omväg. Väl framme tog jag ett kortare stopp för att fylla på med lite energi. Jag var, vädret till trots glassugen och vad ska man säga? Det tog ett tag innan jag trampat upp värmen igen. 




Sölvesborg har en lång och fin gång/cykelbro som jag hade sett fram emot att få cykla över men i blåsten och småregnet tappade den en del av sin charm. Det var inte sådär att jag var jättesugen att stanna och titta  som jag nog hade gjort annars. 
Även andra sträckan, den till Mörrum var lätt men inte riktigt lika trevlig. Det var visserligen cykelbana till största delen som följde den gamla vägen men det gjorde också att man hela tiden hade väg precis bredvid sig åt en hållet samtidigt som E22:an bitvis inte var särskilt långt borta åt andra hållet. Sen var jag som sagt rätt kall just då (det var nära att jackan åkte på) och trampade mest på för att komma fram. 
I Mörrum stannade jag till vid ån en stund. Den är rätt mäktigt där den forsar fram. Även om den var häftig nu så var det ingenting mot i våras då det var rejäla översvämningar och vattenstånden måste ha varit minst en meter högre. 




Slutmålet för dagen var som sagt Karlshamn och den sista lilla biten dit gick lätt och kändes av någon anledning rolig att cykla. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde den rolig men det var den. När jag kom fram gjorde jag ett kortare stopp och sa hej till Karl-Oskar och Kristina som står där och spejar ut över havet och reflekterar över Amerikaresan. 
Sedan var det bara några få meter kvar hem till en kompis där jag nu slagit läger för i natt. 


De senaste dagarna har på sett och vis varit nån slags tyst retreat för mig själv vilket har varit skönt på sitt sätt men ikväll var det trevligt med lite sällskap. En promenad, thaimat och småprat. Och nu har jag slagit upp tältet och krupit ner i sovsäcken för vad som bör vara sista natten för det här lilla äventyret. 
Dagens etapp blev den längsta hittills, 54,7 kilometer. 

Cykling med lite fusk


Imorse hade jag bestämt mig för att ta det lugnt. Anledningen var att jag ville invänta brödbilen som tydligen kommer med nybakat bröd varje morgon. Vem kan motstå det. Och med en halvdan, småkall natt med konstiga drömmar om Barbie bakom sig var det skönt att sitta i solen och slappa lite. 

Men frukosten tog slut, tältet revs och så satt jag åter på sadeln igen. Fast knappt hade jag hunnit starta fören ett av fästena till min ena väska flög loss i ett litet gupp. Jag satt ett bra tag och försökte få dit det igen men utan att lyckas. Jag kunde i alla fall få dit väskan igen men den sitter såklart inte lika bra. Jag får kolla mer på det när jag är hemma och så länge får jag ta det lite försiktigt. 


Dagens första mål var Åhus och det var rolig cykling på vägen dit. Fin natur och sköna vägar. Det var åkrar och tallskogar om vartannat och hux flux var jag framme. 




Jag hade planerat att äta lunch i Åhus så jag inledde jakten på mat till min kurrande mage. Det är märkligt vad jag har varit hungrig de här dagarna. Det är ju inga superdistanser jag cyklar så jag borde inte behöva bli så hungrig kan man tycka. 

Men, men... Tillslut hittade jag ett matställe som var både öppet och som hade lediga platser och en riktigt smakrik pizza slank så snällt ner. Soltorkade tomater, fetaost, ruccola, lök... 





Ja, jag var mätt och belåten när jag gav mig iväg mot Kristianstad. Den sträckan var inte lika trevlig. Eller tja, åt ena hållet var det väl egentligen fint men det förstörde av att stora vägen låg precis bredvid åt andra hållet en stor del av vägen. 

Väl framme i Kristianstad började det regna så medan den skuren passerade smet jag in på Espresso House och drack te. Jag och te ni vet. 





Och sen, sen fuskade jag faktiskt lite. Jag tog nämligen tåget en station, till Bromölla. Där campar jag inatt nära en stormig Ivösjön. Jag gick en liten sväng intill sjön tidigare ikväll och måste kanske göra om det igen imorgon. Det fanns nämligen näckrosor i sjön men dem hade slutit sig för kvällen. 







Just nu började regnet smattra och jag tänker att jag borde springa ut och ta in min handduk som hänger på tork. Men jag håller tummen att regnet är tillfälligt för jag har precis fått upp värmen i sovsäcken. Ikväll kör jag dubbla lager kläder så nu borde väl även jag hålla mig varm. 

Dagens etapp blev 45 kilometer.